Herr Nordberg

Long time no see, är det någon som har saknat mina inlägg?
Jag har länge funderat på att skriva något men har aldrig riktigt fått tummen ur…
Vad har hänt sen sist? Hur mycket som helst antar jag, det kommer att ta lång tid att sammanfatta det och om jag skall vara ärlig så har jag inget intresse att göra det heller!
Life goes on, get on with it!

Just nu sitter jag och spelar sönder låten med Paramore,  Decode (Twilight Soundtrack). Jag vet inte varför men jag vill egentligen bara hålla om någon som verkligen står mig nära och skrika mig hes när jag hör låten. Den är otroligt BRA samtidigt som den rör om i mina känslor som en gammal köksmaskin som blandar gammal surdeg (metafor, yes sir!).  Jag kan inte höja volymen, till min stora frustration står volymen redan på max och min tinnitus piper varnande i mina öron.
Jag gillar verkligen musik som påverkar en både positivt och negativt, allt handlar om hur man mår för stunden. (Låtbyte: Parmamore – Miracle).
Att offra ca 3 minuter på en låt kan göra underverk för en hel dag (antagligen därför jag alltid har med mig mp3n när jag ska någonstans?) det är det där lilla extra som får en människa att skina upp som en sol eller att försvinna in i sina mörkaste vrår för att känna smärta och sorg.
Vi låter oss själva bestämma om vi skall förstärka eller dämpa en känsla. Jag tänkte först avstå att skriva denna mening men.. Att ha sex till låten ”Alive” av gruppen P.O.D. är en upplevelse!
(”Åh nej, SNUSK!” But who cares?)

Just nu känns det som att huvudet och hjärtat är långt ifrån varandra. Tankarna kastas runt som om de låg i en tvättmaskin och jag blir nästan illamående.
De största rubrikerna är RELATIONER, STUDIER och FRAMTID.
De två första är ju starkt bundna till det sistnämnda, men vi pratar om nuet, (ögonblicket eller just för stunden) om vad som händer i mitt liv. Jag vill komma någon vart men det känns som att jag står och slirar i gamla spår igen.
Jag har tröttnat på att vara singel nu, men då måste jag hitta den som får mitt kalla hjärta att slå igen.. Det finns för- och nackdelar i de båda ”tillstånden”, men just nu vill jag verkligen ge och få kärlek. Vi får se vad framtiden har att erbjuda…
När det gäller studier och fortsatt utbildning så vet jag inte vad jag vill göra i framtiden! Klart att man har bollat en HEL del tankar i huvudet men jag blir inte klokare för det, jag blir snarare mer förvirrad.
Förvisso har jag funderat mycket kring att bli lärare, men det är många frågetecken.
(Btw, tanken slog mig just att jag redan har tagit upp detta ämnet ett x antal gånger tidigare, men men…)

Jag tror jag har en enkel lösning på mina problem just nu, umgås med ”familjen” och ”syskonen”. På ett eller annat sätt känns det alltid som att saker och ting blir lättare när jag är ”hemma”.
Eller så kanske borde jag dra till landet ensam igen? Senast jag var där rensade jag skallen ganska ordentligt. Tystnaden och ensamheten har till stora delar en positiv påverkan, man går i sina egna tankar medans man fixar och donar på gården.
I somras påbörjade jag dessutom att skriva på en ny bok när jag var där senast, men som vanligt har projektet blivit liggandes och senare hamnat bland alla andra så kallade verk i en avlägsen mapp i datorn. Jag borde nästan ta mig an de böcker som jag börjat skriva på men tid är en bristvara.
Jag antar att det beror på att jag sällan TAR MIG TID..

Nåväl, klockan är ca 3 mitt i natten och jag måste orka upp till studierna imorgon/idag.
Texten är grovt sammanslängd och jag förväntar mig inte att någon förstår något va inläggets innehåll.. Ni som tidigare har tagit del av denna blogg vet vad som bjuds på.. En hagelskur med ord och tankar som ibland saknar sammanhang eller något vettigt budskap. Förvissa är det kanske ett nöje att läsa.. och för andra intressant att se hur tokigt det kan bli och för den tredje parten.. jag vet inte.. Tack för att du tog dig tid och läste! Om du vill att jag skall fortsätta denna förvirrade blogg skulle jag rekommendera en kommentar till inlägget så jag vet om jag skall fortsätta eller inte.