Herr Nordberg

Hopp, ytterligare några månader har gått sen jag skrev ngt här... Nåväl, det är som vanligt, "bättre sent än aldrig"!

Tiden går som vanligt fort och man försöker desperat hänga med för att åstadkomma så mycket som möjligt på så ytterst lite tid som möjligt! När man väl är ledig från jobbet så får man ju fixa och dona med en hel del pyssel hemma och det är helt otroligt hur mycket kläder man använder under en vecka, men tvättmaskinen gör ju större delen av jobbet så det vore dumt att klaga. Sen så går det ju en hel del tid till att söka lägenhet, förbereda ytterligare studier inför framtiden, fixa körkortet (ja jag har äntligen ekonomi till det igen!) och spendera lite tid med goda vänner.

Studierna i Åsa är i alla fall avslutade och är nu ett minne blott... Det är faktiskt med blandade känslor som man slutligen har avslutat ett ytterligare kapitel i sitt liv och påbörjat ett nytt. Förvisso är ju skoltiden inte helt bortkastad och glömd med tanke på att jag fortfarande har kontakten med den hel del vänner från skolan och all den kunskap som sitter innött kommer garanterat till god användning i framtiden. Måste dock säga att det egentligen som berikat mig mest har kommit nu på slutet. Jag har hittat skrivglädjen igen, kreativiteten och livfull fantasi har genererat till mycket skrivande och mycket text. Det bästa av allt var att jag lämnade ett utkast på 7 A4 sidor på en roman som sista uppgiften i Svenska C och jag fick grymt bra kritik, det gör ju att man blir mer inspirerad att skriva mer! Vi får väl se vad det leder till…

Nåväl, det är dags att dra sig tillbaka nu.. Skall dock försöka bli bättre på att uppdatera bloggen nu när jag inte har lika mycket studier att tänka på. Ha de

Jaha, då var det dags igen, ett kort inlägg för att ge er en snabb uppdatering.

Det är mycket i skolan just nu och det börjar dra ihop sig mot sitt slut. Jag ligger en smula efter p.g.a. förkylningar och så är ju magen en smula grinig till och från. Det går framåt men det tar mycket tid och även mycket te. Jag har till och med fått en hel del gliringar den senaste tiden att jag konsumerar för mycket te, jag har dock tagit till mig och försöker skära ner på denna dåliga ovana. Måste faktiskt erkänna att jag nästan var på väg in i mina gamla kaffevanor (d.v.s. ca 10-15 koppar om dagen).
Vissa påstår till och med att det kan jämföras med missbruk, i så fall är det ett ganska dyrt missbruk i så fall. Det nuvarande favorit te:t (som förvånansvärt är ett påste) är ”Yogi Tea, Rooibos”, ett 15 pack kostar ca 38 kr, dock har jag fått skära ner på detta utsökta te vid månadssluten (p.g.a. studentekonomin) och köpt ”Lipton, Rooibos” istället som kostar endast 15kr för ett 20pack.

Jag har kommit igång med träningen igen och det känns grymt skönt, jag vill dock understryka att jag inte flamsar runt på gymmet utan tränar på egen hand. Planerar INTE att bli stor och biffig som alla andra strävar efter utan mitt mål är att bli normalt vältränad och mer uthållig.
Visst kommer det bli mer muskler på kroppen, men jag vill vara rörlig och snabb som jag var innan.
Min far sa en gång något som då lät ganska töntigt men det är egentligen inte förens nu som jag verkligen har förstått innebörden, ”man kan inte leva på gamla meriter”. Jag är inte lika uthållig och snabb som jag var förr och min hjärna har tyvärr inte accepterat det än då jag alltid tar i för mycket när jag är ute i löparspåret.
Dessutom är jag grymt ringrostig när det kommer till att anpassa andningen och löpstegen men förhoppningsvis så kommer det tillbaka snart.

Bortsett från studier kretsar mycket kring lägenhetssökande och jobb. Det blir antagligen ett sabbatsår med jobb för att stärka ekonomin och sedan blir det full rulle med universitetsstudier.
Det är dock sjukt svårt att hitta en lägenhet och att jag är en smula kräsen gör ju inte saker och ting bättre. Jag vill bo i ett bra område som är relativ lugnt men jag vill samtidigt ha nära till stan, överväger faktiskt att skaffa lägenhet i M-lycke igen..
Samtidigt måste jag ta hänsyn till studierna och man vet ju aldrig vart man hamnar sen, det hade faktiskt varit kul att prova på att plugga någon annan stans än Gbg. Det hade kanske varit kul att komma längre upp i landet så att man kommer närmare skidanläggningar så att jag kan damma av  snowboarden lite oftare.

Värst vad tiden går, det är dags att runda av och fortsätta med studierna. För övrigt spenderar jag mycket av min lilla fritid (om man bortser från studierna) med att läsa och se på ”House” och en del Anime. Med tanke på studierna har jag inte lika mycket tid att vara ute och röja men så fort jag är klar med studierna skall vi se till att få en ändring på det. Vi de fåtal tillfällen jag har varit ute den senaste tiden så har jag mest ätit och druckit några öl, förvisso har ju jag och Danne konsumerat en hel del whisky och öl men det har ju varit i kombination med Xbox360 och grabbkväll.

Slutligen vill jag faktiskt säga att jag skulle behöva en och annan känga i fortsättningen så att jag får tummen ur och skriver oftare i bloggen. Denna text är ganska hastigt ihop skriven och det skulle inte förvåna mig om det förekommer en och annan tabbe. Hoppas att det är bra med folket och droppa gärna några kommentarer för feedback.

Long time no see, är det någon som har saknat mina inlägg?
Jag har länge funderat på att skriva något men har aldrig riktigt fått tummen ur…
Vad har hänt sen sist? Hur mycket som helst antar jag, det kommer att ta lång tid att sammanfatta det och om jag skall vara ärlig så har jag inget intresse att göra det heller!
Life goes on, get on with it!

Just nu sitter jag och spelar sönder låten med Paramore,  Decode (Twilight Soundtrack). Jag vet inte varför men jag vill egentligen bara hålla om någon som verkligen står mig nära och skrika mig hes när jag hör låten. Den är otroligt BRA samtidigt som den rör om i mina känslor som en gammal köksmaskin som blandar gammal surdeg (metafor, yes sir!).  Jag kan inte höja volymen, till min stora frustration står volymen redan på max och min tinnitus piper varnande i mina öron.
Jag gillar verkligen musik som påverkar en både positivt och negativt, allt handlar om hur man mår för stunden. (Låtbyte: Parmamore – Miracle).
Att offra ca 3 minuter på en låt kan göra underverk för en hel dag (antagligen därför jag alltid har med mig mp3n när jag ska någonstans?) det är det där lilla extra som får en människa att skina upp som en sol eller att försvinna in i sina mörkaste vrår för att känna smärta och sorg.
Vi låter oss själva bestämma om vi skall förstärka eller dämpa en känsla. Jag tänkte först avstå att skriva denna mening men.. Att ha sex till låten ”Alive” av gruppen P.O.D. är en upplevelse!
(”Åh nej, SNUSK!” But who cares?)

Just nu känns det som att huvudet och hjärtat är långt ifrån varandra. Tankarna kastas runt som om de låg i en tvättmaskin och jag blir nästan illamående.
De största rubrikerna är RELATIONER, STUDIER och FRAMTID.
De två första är ju starkt bundna till det sistnämnda, men vi pratar om nuet, (ögonblicket eller just för stunden) om vad som händer i mitt liv. Jag vill komma någon vart men det känns som att jag står och slirar i gamla spår igen.
Jag har tröttnat på att vara singel nu, men då måste jag hitta den som får mitt kalla hjärta att slå igen.. Det finns för- och nackdelar i de båda ”tillstånden”, men just nu vill jag verkligen ge och få kärlek. Vi får se vad framtiden har att erbjuda…
När det gäller studier och fortsatt utbildning så vet jag inte vad jag vill göra i framtiden! Klart att man har bollat en HEL del tankar i huvudet men jag blir inte klokare för det, jag blir snarare mer förvirrad.
Förvisso har jag funderat mycket kring att bli lärare, men det är många frågetecken.
(Btw, tanken slog mig just att jag redan har tagit upp detta ämnet ett x antal gånger tidigare, men men…)

Jag tror jag har en enkel lösning på mina problem just nu, umgås med ”familjen” och ”syskonen”. På ett eller annat sätt känns det alltid som att saker och ting blir lättare när jag är ”hemma”.
Eller så kanske borde jag dra till landet ensam igen? Senast jag var där rensade jag skallen ganska ordentligt. Tystnaden och ensamheten har till stora delar en positiv påverkan, man går i sina egna tankar medans man fixar och donar på gården.
I somras påbörjade jag dessutom att skriva på en ny bok när jag var där senast, men som vanligt har projektet blivit liggandes och senare hamnat bland alla andra så kallade verk i en avlägsen mapp i datorn. Jag borde nästan ta mig an de böcker som jag börjat skriva på men tid är en bristvara.
Jag antar att det beror på att jag sällan TAR MIG TID..

Nåväl, klockan är ca 3 mitt i natten och jag måste orka upp till studierna imorgon/idag.
Texten är grovt sammanslängd och jag förväntar mig inte att någon förstår något va inläggets innehåll.. Ni som tidigare har tagit del av denna blogg vet vad som bjuds på.. En hagelskur med ord och tankar som ibland saknar sammanhang eller något vettigt budskap. Förvissa är det kanske ett nöje att läsa.. och för andra intressant att se hur tokigt det kan bli och för den tredje parten.. jag vet inte.. Tack för att du tog dig tid och läste! Om du vill att jag skall fortsätta denna förvirrade blogg skulle jag rekommendera en kommentar till inlägget så jag vet om jag skall fortsätta eller inte.

Det där med livet alltså, mina tankar kretsar till och från om detta ämne och jag är väldigt fascinerad av det som händer i våra liv och i vår omgivning. Jag har tidigare tagit upp det och då var jag väl en smula osäker och bitter på framtiden. Men denna gången handlar det lite mer om det sociala och inte livet i sig. Vi skippar ”meningen med livet” idag, det kommer garanterat fler tillfällen att ta upp denna ”pannklåda” (förstod folket? Klia i pannan) xD

Är det någon som UPPLEVT och sparat en ”nära-döden-upplevelse” i sitt mentala bagage?
För den som gjort det håller nog med om att man på ett eller annat sätt ser saker och ting på ett lite annorlunda sätt. Man tar inte allt för givet och man uppskattar mer saker. Det låter kanske löjligt, men jag kan stanna upp i olika stunder och situationer och vara grymt glad att man har fötterna PÅ jorden och INTE I JORDEN. Sentimentala stunder har blivit en liten del av min vardag.
Stanna upp, lyssna, se och njuta för stunden. En vacker vy, en skön sång som man sjunger med till (Till exempel: Neverstore – On your side) eller stunder med nära och kära vars sällskap man uppskattar.

”Carpe diem” (GOOGLA SÅ JAG SER OM JAG STAVAT RÄTT?), alla borde egentligen leva efter det ordspråket. Men med tankar på hur dagens samhälle ser ut så är det ganska svårt.
Stress, stress och åter stress.. Människors livsmönster påminner om en myrstack, det råder ständig aktivitet. Ibland önskar jag att jag levde förr. Man fick förvisso slita mer för sitt levebröd, men det rådde större lugn. Min mormor brukar skratta ganska gott åt det när jag tar upp det.
Dessutom var nog folket mer ärliga förr, i dagsläget skulle man aldrig lita på en okänd människa som erbjöd om en hjälpande hand. Alla är misstänksamma och vårt samhälle blir mer och mer inskränkt.
Vi börjar mer och mer bli som Amerikanarna, vi skräms av massmedia och låser in oss.
Känner oss mer säkra av att hålla oss inne och säkerhetsställa ett X antal gånger om dagen att dörren är låst? Vi blir snarare mer osäkra på oss själva och vår omgivning eftersom att vi inte vågar öppna upp oss för samhället.

Har du t.ex. någonsin funderat på om personen som sitter bredvid dig på bussen skulle utgöra ett hot mot dig? Alla har någon gång har man hamnat i en situation då man kommit i kontakt med en person som är obehaglig och man har desperat försökt att ta sig ur situationen.
Eller man kanske bara har suttit och tittat ut över en folkmassa och funderat över vad de har för skelett i sina garderober.. (Ja jag vet att jag har ett annorlunda tankesätt…) :P
Jag tror inte att det finns så många kvar som vågar fråga en okänd människa vad klockan är. Förvisso har ju i stort sett alla mobiltelefoner med klocka på displayen…

Åter till stress m.m.
Jag minns att uttrycket ”gå in i väggen” var en smygande nyhet på arbetsmarknaden under 90-talet, men idag är ”utbrändhet” en av de vanligaste orsakerna till sjukskrivning. Ironiskt nog säger de flesta som blir sjukskrivna ”jag har inte tid med att bli sjuk” och det gjorde även jag när jag blev sjukskriven för magkatarr. Det en lite skrattretande.. Vi är så stressade att vi inte har tid att lyssna på våra kroppssignaler och även när läkaren har satt en diagnos vill vi inte riktigt ta åt oss allvaret eftersom att vi har så mycket som måste göras.

Tänk om alla kunde stanna upp för en kort stund, sätta sig ner och bara ta det lugnt. Varför inte hälsa på grannen bredvid och fråga hur hans eller hennes dag varit. Men det är bara en overklig fantasi…



Gör som Farbror Joakim i Kalle Anka. Lås in dig och ladda saltbössan, Björnligan kommer snart!

Btw..  Jag blir inte förvånad om någon tycker att texten är osammanhängande! xD
Till dig som lyckades ta dig igenom hela texten: -Well done och stort TACK!

Som sagt, tiden går fort som bara den och jag har massvis att göra.
Jag och en klasskamrat avslutade ett projektarbete idag på samhällskunskapen med en 15 min lång redovisning, känns sjukt skönt att ha fått det genomfört. Det gick dessutom grymt bra på redovisningen så jag kan med gott samvete korka upp en flaska rött ikväll och chilla med älsklingen (som för övrigt dragit på sig en förkylning så jag ska nog ta och pyssla om henne ikväll).

Jag har under den senaste tiden bröjat fundera lite, satt och bläddrade i GUs (Göteborgs Universitet) programkatalog och fastnade direkt för lärarlinjen. Det är väldigt lockande att söka dit när jag är klar på Löfta men jag har ngra ämenen som jag måste komplettera på komvux först isf. Nåväl jag har fortfarande gott om tid att bestämma mej men det känns ändå som att utbildningen kan vara rätt för mej. Vissa kan kanske inte se mej som lärare, men jag tycker ändå att jag får folk att lyssna på mig när jag har något att säga. Dessutom har jag ju fått prova på att agera lärare på matten och det har ju gått bra hittills så.. ^^ Det är en speciell känsla när man ser att det man lär ut fångas upp och används, det är otroligt kul att se när någon får en "aha"upplevelse och man får kommentaren "nu förstår jag" och ett brett leende =) Vi får väl se vad som händer i framtiden.

Sen måste jag säga att jag saknar mina "bröder", vi 3 måste ses och hitta på ngt. God mat och dryck kanske? Jag saknar även "La Famillia", funderar på att åka "hem" snart och tvinga folk ur huset för att grilla *evil laugh*. Btw, tack till lillasyster som skickat massvis med sms när jag varit lite tankespridd, ibland behöver man bara komma bort från skolan ett par sekunder ^^

För övrigt har jag inte så mycket mer att säga för stunden.. Ska väl ställa ifrån mig datorn och brotta ner Carin i sängen och titta på film. Btw tack Chrille, Annie och Mia för era länkningar till min sida ^^ (har inte tänkt så mycket på att marknadsföra min blogg). Jag skall försöka lägga till lite folk så fort jag får tid ;)
Om jag/ni har tur så kanske jag skriver ett ytterligare inlägg imorgon.

Buss och kran!